En stilla stund på ett av mina favoritcaféer Kaffekoppen känns lite gediget gammaldags med det guldfärgade emblemet tryckt på framsidan. Den lilla kvadratiska assietten med en biskvi på bryter hela inredningen i två delar där nytt och gammalt inte alls finner ett samarbete. Min fikastund på ett café bland andras stunder. Tankar som vimlade och samtal som pågick i och mellan alla kunder. Vissa bord gästades av familjer i flera generationer, vid andra bord satt ensamma människor som stirrade blint framför sig, affärsuppgörelser tog plats över en räkmacka samt en man och en kvinna som med kärleksfulla händer smekte varandra och gav mig uppfattningen att dessa händer egentligen lovat trohet i nöd och lust till ett annat par händer än de som nu slingrade sig i ett flätande mönster i sällskap av hungriga blickar.

Det här är något av det roligaste jag vet – att sitta och tillskriva andra människor en livshistoria. Att helt obegränsat fantasimässigt leka med tankar fram och åter om var de kommer ifrån, vart de är på väg, deras tankar, sorg och glädje, ålder, yrke och egenskaper. Fördomsfullt – javisst – men så befriande roligt! Det är ju bara en tankelek och det kommer inte längre än till mina egna skrattgropar i mina runda kinder.

Just idag satt det en äldre man i en röd stickad tröja vid bordet mitt emot mitt. Han hade en säsongsvänlig semla som sällskap till sitt kaffe. Han satt med ansiktet riktat mot ingången som om han väntade någon. Ju längre tiden gick desto mera försvann hans semla. Till slut förstod jag att han var ensam och att hans stund var inte ämnad att dela med någon. Självvalt eller något han under sorg varit tvungen att bearbeta? Jag vet inte. Han hade klätt upp sig. Vattenkammat håret och han hade nyputsade glasögon. Jag hälsade glatt när jag gick förbi honom han log till svar. Min tanke var att jag skulle göra honom sällskap så fort mitt sällskap hade gått….men dessvärre var den äldre mannen snabbare än oss.

Det fick mig att ta ett beslut. Jag ska fråga om jag får slå mig ner hos någon nästa gång jag är ute och fikar själv. Jag saknar den biten av historier från förr som min älskade morfar Gustav berättade så hjärtligt och målande. Mina barn har inte fått höra dem och jag tänker att det är så många livsberättelser som aldrig hann att berättas och ges vidare i generationerna. Jag var för ung för att förstå att det var en sådan skatt att höra morfar. Idag önskar jag att jag hade tagit mig tiden att spela in både mormor och morfar och allt de hade att berätta om en tid som jag aldrig fått uppleva.

Jag vet inte om jag är lite udda – men jag älskar verkligen gamla människor! Alla dessa rynkor i ansiktet som vittnar om både skratt och gråt, upplevelser och besvikelser och så mycket annat. Huden är så där silkeslent mjuk och tunn och finns i överflöd på den hand som man kan få ha turen att få hålla i under samtalet.

En av mina drömmar i livet är att åka runt i Sverige och träffa gamla människor som jag får fika ihop med. Hemma hos dem. Där jag kan få se i vilken del av livet deras inredning stannat av. Jag vill få hembakat fika och jag skulle gärna vara med och baka kakorna ihop med denna själ som tog sig tid för mig. Sedan skulle jag intervjua personen och få höra just dennes livshistoria och så skulle en fotograf få fota detta vackra fåriga ansikte med vattenkammat eller lagt hår. I boken skulle varje person få sitt kapitel och sitt eget recept på kakor inskrivet. ”Mimmi fikar sig runt Sveriges historia” skulle min bok få heta.

Eftermiddagen bjöd på en riktig överraskning – nej tre riktiga överraskningar för att vara korrekt! Nummer ett var en total kollaps i sällskap min värk som jag lever med. Den finns där som min ständiga följeslagare och lämnar mig aldrig ensam och oberörd tyvärr. Nummer två bestod i att jag skulle ha träffat lite vänner under kvällen men det fick bli en läkande sovstund på några timmar i stället. Nummer tre visade sig vara en helt underbar bukett som blev levererad till min dörr som jag fick vimsa upp i mitt skakande och yrande och ta emot. TACK snälla du som skickat dem – jag blev så glad! Tänk om du visste hur fint det passade med blommor just idag bland min besvikelse för att inte orka och min smärta!! Tack snälla du som tog på dig arbetet att leverera dem – så himla omtänksamt trots att det stressade dig.

Livet är här och nu. Det gäller att göra det bästa av det – fika ibland och dofta på vackra blommor ibland!

Jag önskar att du kan skapa ditt eget livsglitter!
Allt gott, Mimmi

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments