I kväll ska de som inte nådde hela vägen fram få en andra chans i Sveriges största musiktävling Melodifestivalen. På

bästa sändningstid ska de platser som finns kvar för att nå full tablåtid till finalen tillsättas. Några laddar, några chillar, några kräks av nervositet och några höjer säkert ett glas och firar i förtid. Att gå vidare från Andra Chansen ger precis samma möjlighet till vinst i finalen som en direktkvalificering. Annars vore ju detta delmoment vara helt kraftlöst. 

Har du gett någon en ANDRA CHANS någon gång? Förlåtit, gått vidare, sett förbi, vågat glömma och gjort allt för att utveckla er relation vidare istället för att grotta ner sig i det som var? Jag har gjort det flera gånger. Det är oerhört befriande att kunna släppa människor för en tid för att vänta in dem tills de är mogna för att fortsätta den fina förbindelse vi byggt på.

För många år sedan umgicks jag och min man med ett par som vi verkligen trivdes med. Efter en fest med annan dryck som var starkare än kranvatten… ;) skedde det några incidenter mellan mannen i det förhållandet och vissa gäster. Efter det förstod vi att han inte gärna ville fortsätta att bygga våra vänskapsband. Jag tog en långpromenad med kvinnan i förhållandet och sa till henne att jag var beredd att vänta. Att jag inte ville göra något mera infekterat än det redan var utan hellre låta det vara tills allt var utrett mellan de inblandade parterna. Det dröjde år. Det var det värt. Hon kom tillbaka och vi kunde börja om vår relation.

En annan gång gjorde sig en klasskompis ifrån högstadiet till känna via Facebook och frågade om vi kunde ses. Jag blev oerhört glad. Detta var en tjej som jag uppskattade från första stund jag såg henne! Vi träffades i sjunde klass när hon flyttade till vår lilla by. Känner ni igen er i beskrivningen i att det bara kan säga ”klick” – inte bara kärleksmässigt utan även gällande vänskap? Så kände jag med min vän. Under de år vi fick tillsammans som hormonstinna tonåringar som skulle hitta sin plats och roll i livet förstod jag att hon skulle bli en riktigt bra vuxen. Jag fick rätt.

Vi valde olika vägar efter att vi gått ur 9:an men vi höll ändå kontakten under några år. Jag flyttade till en annan ort och studerade och sedan blev det ytterligare flyttar för oss båda på väg in i vuxenlivet. Bland flyttlådor och nya vänner försvann vi för varandra. Inte tankemässigt men kroppsligt. Därför blev jag så lycklig när hon skickade ett meddelande och ville ses. Så en tisdag satt hon hemma hos mig och fick äta varma kycklingmackor och vi fick fånga upp de år som låg mellan oss i samtal och återberättelser. Vi delade minnen och framtidsplaner. Jag hade äntligen slagit mig till ro med familjen i Skåne och vi hade tagit beslutet om att sluta flytta runt. Hon hade precis börjat flytta för att prova vingarna i ett vackert kärleksförhållande och en ny tjänst. Det gick inte att ta miste på vare sig hennes livsglitter och samtidiga oro. En singeltjej som nu skulle bli nyanställd, sambo, husägare, skåning och hundägare! Vilken omställning – men om det vore någon som skulle klara det så var det min vän. Det hade jag förstått redan där i 7,an när hon fick presentera sig på vår fysiklektion, som jag deklarerade tidigare i texten så var jag övertygad om att hon skulle bli en bra vuxen och jag hade rätt!

Men även om man är i en lyckobubbla och allt ser ut som livsglitter så kan det ändå bli för mycket. Man måste sålla…man måste välja för man orkar inte att ta in alla intryck från allt….det landar i att man måste avgöra vad som är viktigt här och nu. Att totalt ändra sitt liv kräver så mycket kraft och mod. Min kära vän är bland de modigaste jag känner och ändå var inte just detta hennes modigaste livsval. Efter att hon börjat leva i sin nya livsbubbla, där alla pusselbitar ännu inte hade fallit på plats, frodades kärleken och det byggdes nya erfarenheter och insikter i min fina vän. Så efter att återigen inte ha hörts av på ett tag så sprang vi på varandra på ett köpcentrum och då kom bland den finaste kärleksförklaringen jag någonsin fått – ”Mimmi, det har varit lite för mycket i mitt liv nu. Jag var tvungen att stänga av lite. Jag undrar om du skulle kunna vara villig att ge mig en andra chans att bygga upp vår vänskap igen?”

Om det hade gått att mäta värmen på mitt hjärta då….ja då hade det varit nära kokpunkten av kärlek. Om det gått att mäta tårmängden i mina ögon av att min rördhet skulle jag kunna släcka en skogsbrand.
Om det gått att mäta stoltheten jag kände över min väns mod hade min själ sprängts tror jag.

Självklart tackade jag ja. Ett av mitt livs bästa beslut. Idag har vi en helt underbar vänskap som betyder väldigt mycket för mig och min familj. Vi har hittat vänner som vi aldrig skulle vilja svika eller göra besvikna. Vi har hittat varandra på en nivå fylld av respekt och avslappnad närvaro.

Så ikväll när Mello är i full gång, där artister kämpar för att få sin Andra Chans att inta en finalplats – fundera då på om du borde be eller ge en andra chans åt någon…..vem i ditt liv vill du få tillbaka eller åt vem borde du ge ditt uppriktiga förlåt till? Mod är att våga utan att veta att man vinner, men vinner man så är segern värt allt – just allt! <3

Jag önskar att du kan skapa ditt eget livsglitter!

Allt gott Mimmi

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments