Så ska dit liv ändas av en lastbil styrd av en terrorist….RÄTTEGÅNGEN INLEDDES IDAG: Akilovs motiv till terrorattacken: "Framkalla fruktan"

Han sitter inför en början på ett avgörande idag. Han, en av alla de som valt att medvetet ända livet på människor helt utan skuld. Den dagen då så många fick beskedet att någon de var rädda om blivit skadad eller ännu värre – avlidit….kommer för alltid vara inristade i de anhörigas hjärtan och minnen. Någon fick inte bli äldre än 11 år. Leken och vägen mot vuxenvärlden slutade mellan en lastbil och en stenbelagd gata.

Jag kommer på mig själv med att tänka HUR. HUR får man för sig att sätta sig i ett fordon och trycka på gasen för att iskallt och beräknande köra över andra människor. HUR väljer man ut bilen, gatan, tidpunkten och sedan sätter sig med sin högra fot över gaspedalen och trycker… hör hur motorn accelererar och veta i sitt inre att nu ska människor dö. Dö för att denne chaufför har en övertygelse om att det är rätt? För att han anser sig äga rättigheten till hämnd? För att han anser att han ska vara den som skipar rättvisa mellan överlevande och de som fått änglavingar? Varför?

För många år sedan så körde en vän till mig oavsiktligt på en kille. Killen gick på en parkeringsplats och min vän körde som väl var väldigt sakta. När han kom till jobbet dagen efter var han helt förstörd över det som hänt och jag minns hans ord så väl. ”Mimmi, jag kan inte glömma ljudet. Liksom ljud med en duns av KÖTT som dovt smällde till mot min motorhuv och framruta”. Det tog lång tid att bearbeta detta för honom och då blev inte ens den påkörda killen skadad till mera än blåmärken.

Tänk ljuden som följt spåren efter lastbilen. Tänk dessa dunsar av kroppar som blivit träffade av ett fordon som förs fram i uppdrag att döda och skapa uppståndelse. Få uppmärksamhet för att föra fram ett budskap från en militant ledning. Tänk gråten som aldrig kommer sluta inne i de hjärtan som nu sörjer. Tänk tankarna på alla de som överlevt. Ett hus fick stoppa lastbilen som dessutom var fylld med butangas med anledning att antända för att med en enorm kraft skapa ytterligare lidande och uppmärksamhet för det syfte denne tillfällige chaufför tänkt sig.

Idag sitter han inför skranket. Idag tvingas någon försvara dessa vidriga handlingar för att det är personens jobb. Idag och i ytterligare dagar ska denne försvarare vända och vrida på människors död och skadeläge för att minimera straffet för den han försvarar ska vara nöjd med sin försvarsadvokats arbete. Tänk er själva att behöva gå och lägga sig efter en dag i rätten där man ska försöka befria en man som med berått mod kört ihjäl människor. Tänk er själva att behöva hitta kryphål för att kanske kunna fria denne man. Det måste vara vidrigt och jag känner verkligen empati med denne försvarsadvokat. Om han gör ett tillräckligt bra jobb kanske en mördare går fri och gör han inte sitt jobb tillräckligt bra…VEM kommer då vara missnöjd med hans insats??? Usch… jag hade inte önskat den rollen.

Mest av allt tänker jag på dem som får leva med minnet i evighet. De som befann sig mitt i händelsen. De som fick se sina älskades själar försvinna ur dem. De som fick åka i chockartade tillstånd till en vårdenhet för att bli omhändertagna. De som aldrig någonsin kommer våga gå på en öppen gata igen. De som varje gång de hör en lastbil bakom sig måste vända sig om. De som nu bara har en grav att gå till istället för in i en varm famn….. där orden ”du fattas mig” känns på riktigt. Jag kan inte förstå hur den saknaden känns.

Jag VILL ALDRIG förstå HUR man kan begå ett sådant här brott mot oskyldiga människor. Vi försöker lära våra barn att alla är lika mycket värda. Just nu känner jag att jag vill revidera detta och hänga ut människor som begår sådana här vidriga handlingar mot andra. Dock skulle listan av dessa människor bli lång och jag skulle sätta mig som domare över folk och det är en roll jag inte äger….mobbare, pedofiler, våldtäktsmän, rånare, människohandlare …ja det är bara början och jag skulle inte vara bättre än dem om jag pekade med mitt finger över dem. Därför har vi rättegångar….även om jag i mitt inre önskar att vi kunde få vara hårdare….

Idag är mitt hjärta hos er som sörjer. Idag är min styrka er – jag delar den med er för att ni ska orka. Jag vet inte hur man någonsin kan gå vidare från något sådant här. Jag vet inte hur man någonsin kan lita på livet igen. Kan jag skänka det minsta lilla livsglitter av hopp så skickar jag kramar till dig som behöver det som bäst nu.

Jag önskar dig i sanning allt gott, Mimmi

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments