NYTT PÅ CV:et – EVENTUELLT LITE KRIMINELL!!

Dubais flygplats i april. En taxi vinkas in för att ta oss mot hotellet och några dagar av äventyr. Ett globalt event. Kollegor från hela världen som ska samlas. Förväntan är hög. Det pirrar i hela kroppen av det vi ska uppleva. Vi lever livet. Tills det smället. Öronbedövande och tyst samtidigt. Smärta och skrikande däck samtidigt. Rädsla och dödsångest samtidigt. Önskan om överlevnad och att allt ska stanna samtidigt.

Chocken, blodet, gråten, uppvaknandet, oron, förvirringen, oordningen, bristen på kommunikation, sirenerna, båren, färden mot akuten….vi lever. Vi lever. Den enda tanken som just då fick plats.

Helt felaktigt blir vi utskrivna samma dag. Hemskickade till det hotell som ska hysa oss några dagar. Adrenalinstinna. Livrädda. Ångestfylld taxitur sista biten.

Samtalen mellan oss som upplevt det som kunde blivit vår död. Telefonburna röster till familjen som ska meddela vår olycka. Skapar oro hos dem. Försöker lugna både dem och mig själv samtidigt. Börjar känna tacksamhet över att leva. Börjar också inse hur skadad jag egentligen är. Hjärnan som inte vill följa med. Den oundvikliga kollapsen kommer. Då blir jag lagd på en brits med läkarövervakning.

Vi blir hemflugna med SOS International. Vår bästa flygresa någonsin. Hem. Säkra Sverige med sjukvård som förstår oss. Som vi förstår. Nu börjar vår återhämtning. Tror vi.

Vi är kallade till rättegång. En månad i kaos. Där vi försöker nå alla kontakter vi kan tänka oss. Videofilm som delas närmare 40.000 gånger. Tidningsartiklar, som jag både blivit hjälpt av och häcklad av. En utsträckt hand i panik som slås tillbaka genom vända ryggar. Både av de jag trott mig vara vänner och de instanser vi borde kunna lite på mest. Mail, telefonsamtal, brev och tårar. Ingen kan råda. Ingen vill ge det slutgiltiga beskedet. Ingen vill ta det ansvar som vi borde bli skyddade bakom. Vår kriminella handling? Kristna kvinnor som satt i en taxi som blev påkörda bakifrån (då vår taxi fått tvärnita för stopp på motorvägen) i mycket hög hastighet.

Till slut måste vi ta beslutet själva. Vi åker inte tillbaka till rättegången. Vi vågar helt enkelt inte. Det är för stor nackdel att vara kvinna med kristen tro i förhållande till muslimsk man. Deras lagar säger så. Landets vana med mutor viskar det bakom murar av förakt mot oss. Vår säkerhet kan ingen borga för. Våra kroppar har fött oss till den mindre troliga vinnaren i ett mål där vi helt klart är offer. Ändå kan ingen garantera att vi blir friade. Våra svenska pass skulle förmodligen beslagtas vid starten av rättegången och inte återges förrän den var över, vilket kan ta 1-2 år. För mig var det tufft nog att vara utan min familj de tunga dagar vi blev kvar i Dubai innan vi fick ”Doctors Clearance” på att vi kunde flyga hem utan att riskera att bli sämre. Efter att äntligen tagit beslutet att inte åka tillbaka på grund av risken att bli felaktigt dömda går kroppen äntligen ur sin stresshysteri och börjar läka. 30 dagar efter olyckan som först.

Så nu kan jag förmodligen skriva ”LITE KRIMINELL OCH EVENTUELLT LITE EFTERLYST” i mitt CV (efter som vi uteblev från domstolsförhandlingen av rädsla för orättvis behandling). Det kanske är bra för min image…jag vet inte. Vid ett tillfälle när jag jobbade på Slagthuset på eventsidan fick jag frågan vad det absolut värsta jag någonsin hade gjort var. Det var jättejobbigt att berätta. Jag möttes av skratt och gulliga blickar från ”mina” teknikerkillar som tyckte att jag var för söt som tyckte att det jag gjort var hemskt i jämförelse med deras historier. NU har jag kanske något mera vasst att dra upp….eller inte…

Efter hjärnskakningen som nu blivit till hjärntrötthet (kommer att gå över!!!) så har jag fått så fruktansvärt dåligt minne....jag glömmer det mesta. Jag måste dock försöka minnas att ALDRIG åka tillbaka till Förenade Arab Emiraten eller länder med utlämningsavtal med dem… inte heller mellanlanda där vid längre flygturer…för jag är nog lyst… japp, så kan det gå när man åker taxi.

ÄÄÄÄÄHHH NU TAR VI HELG!!! HAPPY FRIDAY!! =)

Livsglitter är att inte bara överleva – utan att LEVA fullt ut varje dag!

www.möjlighet.nu

www.mimmisblogg.se 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments