Fnittret. De små pustarna som lämnar söta små barnaläppar. Fnysningarna som börjar i näsan. Axlarna som börjar åka uppåt. Huvudet böjs framåt. Läpparna dras uppåt. Tänderna syns i glipan av över- och underläpp när skrattet lämnar hjärtat för att bubbla ut ur kroppen. Jag älskar det. Jag skulle kunna sitta i timmar och skratta och njuta av att höra mina barn skratta. Det känns så fantastiskt att leva i deras glädje.

Ofta är det tokigheter som får mina barn att brista ut i skratt. Något de ser på nedladdade ”meems” på telefonen. Americas Most Funniest Homevideos. Våra samtal, berättelser om livet. Roliga historier. Egetpåkommet skämt som ingen annan fattar. En serietidning. Simpson, tyvärr….jag klarar bara inte av den serien.. Skrattet finns där. Inom dem. Bjuder oss på en åktur till vårt inre happy land varje gång våra öron nås av ljudet. Så välbekant. Så vackert. Så förlösande oavsett humör som funnits i kroppen innan.

Tänk dig själv när du ser någon annan skratta – hur känner du? Att se någon skratta så där hjärtligt ger i alla fall mig lust att skratta med! För ett tag sedan var jag och en nära och kär vän på hotell i Göteborg. Vi skrattade så himla mycket att vi nästan var ”bakfulla” dagen efter trots att det starkaste vi hade druckit var varsin Cola Zero. Ingen alkohol alls men vi var nästan höga av allt endorfin. Kan man få baksmälla av skratt??? Det är så himla skönt att skratta ihop med vänner. Att skratta så där himla mycket att man inte vet vart början och slutet är på just den skrattsalvan. Eller på kroppen för den delen. På hotell är man ju hänvisad att ligga i sängen för det mesta då det sällan finns sittmöbler tillräckligt för att slänga sin kropp hit och dit i skratt!

Jag skulle vilja ha en burk med barnskratt att öppna då och då. Tänk om vi kunde spela in allt skratt i världen, framför allt bebisskratt – jag tror att det skulle kunna vara en av våra bästa mediciner! Skratt som smittar. Det världsomfattande språket som inte behöver översättas. Ljudet som når över alla rangordningar. Förenar. Ger en paus i ett stressat liv om man väljer att lyssna.

Ibland är skrattet precis lika livsomvälvande som gråten. Ibland skrattar man så att magen värker och man kan bara inte sluta…och det händer oftast i sammanhang där man verkligen borde sluta…men det går inte! Vissa snarkar till i skrattet. Vissa fnittrar med handen framför munnen. Sådana tokstollar som jag kan ställa mig mitt på en gata, ett torg, på en bro eller precis vart som helst. Vända ansiktet mot himlen och känna ett enormt behov av att bara le och skratta åt känslan av att LEVA! Jag älskar verkligen livet!

Livsglitter är att skratta tills det gör ont i magen. Men mitt viktigaste livsglitter är att höra mina barns hjärtan tala i form av skratt!

Jag önskar dig Allt Gott

Kram Mimmi

www.möjlighet.nu

www.mimmisblogg.se

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments