För er som har följt mig sedan min och Jennys trafikolycka i Dubai den 5 april tänkte jag uppdatera er och låta er följa mitt inre som just nu är i uppror. Fyllt av ångest och oro. Där maktlösheten river mig inifrån och ut. Skapar sömnlöshet och de stunder jag sover jagas jag av mardrömmar.

Dagen efter vår olycka blev vi kallade till polisen. Där och då skulle ett beslut tas om huruvida vi ville anmäla den man som kört på oss eller inte. Vad vi kunde förstå, utifrån vad vi kunde förmedla mellan oss då ingen av oss har engelska som modersmål, var att om vi inte anmälde skulle vi stå utan möjlighet att få ersättning från något försäkringsbolag. Vi skulle inte bli ersatta för de skador vi hade eller de saker som gått sönder i och med krocken. Ingen betänketid gavs. Ingen tolk erbjöds. Ingen närmre förklaring gavs. Inte ens en adress om vart vi förväntas befinna oss – för efter en stund fick vi ett papper där vi kallades till Trafikdomstolen den 4 maj kl 9.00. Vi fick inte ut någon kopia på polisrapporten.

Vi gav oss av tillbaka till vårt hotell. Fulla av frågor utan svar och med oro som inte kunde stillas. Vi beslöt att se på allt på ett positivt sätt. Vi lovade varandra att inte bryta ihop förrän vi kom hem igen. Den start vår resa tagit var (näst) sämsta tänkbara och vi ville inte åka hem med bara tråkiga minnen från landet med solen och värmen. Dessvärre tvingades vi inse att vi var betydligt mera skadade än vad vi först trott…skador som vi nu inte vet om vi kommer att kunna bli av med eller tvingas lära oss leva med.

Den TACKSAMHET som vi känner inför all den hjälp vi hittills fått är enorm. Från djupet av våra hjärtan tackar vi för allt. Även för all den omtanke som vi fått visad oss. Det är ovärderligt. Så vackert. Stort tack!

Det vi skulle behöva är FAKTA för hur vi ska gå vidare. Hur gör vi för att inte bryta mot några lagar i Förenade Arabemiraten? Hur gör vi för att försäkra oss om vår egen säkerhet? Där våra vänner och helt okända människor visat sin storhet och medmänsklighet har andra istället valt att visa oss ryggen. De med mandat att fatta beslut och ”slå på stora trumman” uteblir. Har vi lyckats trampa på några tår som är för ömma för att vädras offentligt? Har vi slagit huvudet på någon spik som inte tål att synas i ljuset? Vi vet inte. Vi vet bara att vi står ensamma kvar. Utan att ”de som borde” fångar våra händer som vi så desperat sträcker fram i hopp om hjälp.

Se gärna och dela gärna min video: https://youtu.be/fiC-KgzDejE


Det här har vi gjort och har hänt hittills:

  • Trafikolycka 5 april i Dubai
  • Inkallade till polis 6 april i Dubai
  • Telefonintervju läkare 7 april
  • ”Second opinion” inför hemresa läkare i Dubai 8 april
  • Hemresa via SOS International 8 april
  • Uppsökande av akutmottagning, Lunds Universitetssjukus, 9 april
  • Uppsökande av vårdcentral, Lund 10 april
  • Remitterad av VC att åka till akutmottagning för ny CT 10 april
  • Livesändning Facebook – över 38,000 visningar
  • Blogginlägg www.mimmisblogg.se – nästan 5000 besök
  • Uppsökande av VC akut 13 april
  • Första gången utanför huset själv utan att åka till någon sjukvårdsenhet 20 april – frissan! =)
  • Artikel Sydsvenskan online 22 april – Tack Sally Wahlstedt
  • Artikel Sydsvenskan papperstidning 23 april

De kontakter vi tagit hittills:

  • SOS International – TACK för er hjälp!
  • Svenska Ambassaden i Abu Dabi – Per-Anders, TACK för att du försöker hjälpa oss!
  • Försäkringsbolaget – pratat med följande avdelningar
  • o Personskada
  • o Olycksfall
  • o Reseskydd
  • o Ansvar
  • o Personskador Utomlands
  • o Rättsskydd
  • o Sakskador
  • § Inget av följande kan hjälpa oss förutom KANSKE sakskador – det är det tråkigaste alternativet då det innebär både självrisk samt åldersavdrag på tex glasögon.
  • Vid fråga om jag har fel försäkringar fick jag svaret att ”Nej, du har allt man kan önska sig”. Regelverket hos försäkringsbolaget ser ut så här då det är en bil inblandad.
  • Svenska Trafikföräskringsföreningen – kan inte hjälpa oss då Förenade Arabemiraten ligger utanför deras område
  • Flera advokatbyråer i Dubai – ringt och mailat upprepade gånger – inget svar från en enda av dem
  • RTA - Roads and Transport Authority – som är de som delar ut taxitillstånd – ringt mailat upprepade gånger. De kan inte hjälpa oss.
  • Metrotaxi – ringt, mailat upprepade gånger – inget svar trots löfte om svar
  • Al Barsha Polisstation – ring och mailat upprepade gånger – inget svar
  • Domstolar i Dubai – ringt och mailat upprepade gånger – inget svar mera än ett autosvar som inte går att maila tillbaka på
  • Anders Nilsson Bird och Bird – ringt – han återkom med besked att de tyvärr inte jobbar inom detta område
  • Svenska Kyrkan Dubai – har hjälpt oss med svar och söker vidare för att hjälpa oss, tack Malin!
  • Mail till flera partiledare inom både riksdag och regering samt statsminister – inget svar
  • Mail till utrikesminister – inget svar
  • Mail till Aftonbladet – artikel på gång i påskhelgen, blev aldrig publicerad
  • Telefon till KVP – de skulle återkomma om det kändes intressant, inte återkommit
  • Mail till TV4 – Nyhetsmorgon, Efter Tio, Malmöredaktionen, Tips – Nyhetsmorgon svarat att om deras programplanerare tyckte det var intressant skulle de återkomma, inte återkommit
  • Mannen som körde på oss – dålig linje, har annat rättegångsdatum än oss

Kvarstår

  • Några kontakter som jag fått men ännu inte orkat ta tag i
  • Svara de som hört av sig - det har jag inte orkat ännu. Ha tålamod kära ni!
  • Rättegång 4 maj i Dubai
  • Byggande av plattform online för att andra inte ska hamna i samma situation
  • Undran – vad mera kan vi göra?
  • Förtvivlan
  • Maktlöshet

Jag är uppriktigt ledsen över alla er som jag inte har kunnat svara som hört av er - jag ska försöka orka det i dagarna! Dessutom har jag några kontakter kvar som jag ännu inte har haft ork att ringa ännu. Jag vill inte vara otacksam på något vis, jag har bara inte klarat det ännu.


Vår äldste son konfirmeras den 6 maj. Han har sagt att han valt mig som den som ska gå med honom fram i kyrkan vid en speciell händelse. Jag vill vara med min son i kyrkan. Jag vill få se honom lika stolt som de andra i sin vita kåpa. Jag vill få se honom kliva ut ur kyrkan efter att själv tagit beslutet om att konfirmera sig. Jag vill få vara en del av hans minnen från den dagen. Vågar jag hoppas på det?


Livsglitter – det kommer tillbaka när oron får vila och tårna är slut.

Jag önskar dig i sanning ALLT GOTT Kram Mimmi – Kom ihåg att du är värdefull

www.möjlighet.nu

www.mimmisblogg.se

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments