Vågar du erkänna? Gör du det? Var i så fall? I duschen? I bilen? I din ensamhet i skogen? Tillsammans med din bästa vän? Med någon totalt okänd som du råkat hamna intill på en tillställning? När du råkat dricka ett glas….för mycket? Ja, jag kan sätta check på alla de ställena… och numera även under mera ordnad form tillsammans med många fler och helst i rytm och puls med de som deltar i denna speciella och ändå ganska intima stund…men alla har inte samma preferens som jag har såklart…vissa vill ha det lite hårdare och vissa mjukare…alla stilar verkar dock vara okej…

Vissa vill hålla på längre…dra ut det sista skälvande ljudet…där vibrationerna i rummet får stämningen att bli mera och mera intensiv. Där starten kan vara lite trevande och blygsam för att snart vara i full gång med ett tempo som försöker att fånga in alla. Få ut den maximala njutningen i ett crescendo av tillfredsställande läten som kommer ur strupar som kanske aldrig trodde att DE skulle tillhöra en sådan här skara eller hos dem som är vana. Som kanske har deltagit i flera. Små som stora. Längre vana, mera framåt.

Taktledaren som så hänsynsfullt dirigerar oss så att ingen ska skynda på för fort utan känna trygghet i att samlas i ett samstämt avslut. Med iver och passion ger hon sig in med hela kroppen och visar med tydlighet vad hon önskar att vi ska göra. Vi ökar och ökar och ökar och till slut exploderar det i oss alla av glädje och att vi alla nått målet. Min dåliga lungkapacitet gör mig lite mindre kraftfull än de andra – men jag kompenserar på andra sätt.

Rusiga och rosiga ser vi oss omkring i den utvalda skaran som fått förtroendet att få närvara i denna stund som jag oftast valt att hålla för mig själv tidigare. Fylld av obehag i att dela den med andra och på andra ställen än hemma i min egen kammare. Dock har jag vid ett par tillfällen inte kunnat hålla mig utan har vågat blomma ut min inre längtan - till och med i en kyrka!

Att tillfälligt fly hemmet för en stund, piffa till sig lite, köra mot Malmö där allt händer – det är något jag längtar efter. Nu är det andra gången för mig i morgon. Två gånger har jag fått hoppa över för att jag inte har kunnat åka iväg. Jag hoppas verkligen att jag kan åka i morgon – jag känner att jag behöver stunden och euforin.

Fram till dess har vi turen att kunna koppla upp oss online. Även där kan vi via sinnrika hemsidor som kräver lösenord få tag på material som är menat bara för oss. Beroende på vilken av subgrupperna jag vill tillhöra kan jag välja inriktning på det jag önskar tillgång till. Smart! Vi vet ju hur olika vi är. Alla vill ju välja det som passar dem bäst. Jag känner mig för ny för att veta ännu. Redan vid första tillfället hoppade jag mellan två olika grupper för jag visste inte vilken av dem jag var bekvämast i. Alla är helt okej med det. Det är ju underbart att vi kan testa oss fram för att hitta vår grej!

Ja imorgon är det dags igen för MIN STUND. Jag längtar!!! I morgon får jag återigen sjunga i ”min” KÖR – Joyvoice Malmö!!!!

Att sjunga och lära känna nya körkompisar – ja det ger livsglitter det!!

Allt gott Mimmi

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments