Jahaaa…nuuuu vet jag precis hur det låter i bilen när man blir lite påkörd i en parkeringsruta av en annan medbilist. Jag är grymt tacksam över att det rörde sig om en stillastående bil (min) och en kryyyypkörande (liten tant i en alldeles för stor) skåpbil. Det blev inte så farligt. MEN efter att ha kört in i min bil…så backade hon…skulle försöka att köra in i p-rutan en gång till och likaså min bil…jag viftade febrilt med mina armar – eventuellt kan hon ha tänkt på filmen Top Gun eller något och sett mina armar som ”Clear for landing” eller något för hon tog banne mig sats EN GÅNG till men ungefär samma resultat, nej nu ljuger jag – för den tredje gången höll hon även på att backa i en bil och ramma ytterligare en bil…

Jag började vifta att hon skulle komma ut ur bilen efter att hon äntligen hade stannat…bilen som nyss närapå blivit rammad backade ut ur sin ruta med en väldig hastighet och flydde hela scenen så nu hade den lilla damen TVÅ p-rutor intill varandra så då tog hon sats igen och lyckades äntligen att komma på plats utan några materiella skador….

När hon hoppade ut ur bilen så var det första hon sa ”Det var inte så farligt va? Min son kommer snart!” – man ska inte säga så till mig när man precis har kört på min bil Ett mycket bättre förslag hade varit ”MMMMEEENNN GUUUUD FÖRLÅÅÅT – SÅ DUM JAG KÄNNER MIG – HUR HAR DET GÅTT MED DIN BIIIIL??? HUR ÄR DET MED DIIIG? ÄR DU SKADAD? DU SATT JU I BILEN NÄR JAG KÖRDE PÅ DEN!!! ÅH – HUR KAN JAG GOTTGÖRA DETTA?!”

Jag har aldrig råkat bli lite påkörd tidigare. (En gång har jag sladdat ner i ett dike väldigt skickligt. Det var i en skog full av tallar längs grusvägen. Just där jag fick kast på mammas blå lilla Opel Corsa fanns en liten gräskulle och den rammade jag! Ja – jag sa ju att jag sladdade skickligt! =) ) Så jag hade inte en aning om vad man gör exakt. Att ringa polisen i dessa dagar av ständiga skottdraman och underbemanning kändes inte aktuellt förrän damen VÄGRADE visa sitt namn och körkort. Att jag inte fick fotografera av det kan jag ta – men att inte vilja visa det…hmmm…då vaknade den lite mera arga delen av mig till liv. Allt löste sig och efter många om och men så bad den lilla damen om ursäkt – denna ursäkt som jag tyckte att jag kunde fått med en gång! Då hade jag varit mycket trevligare också!

Vid ett annat tillfälle så blev jag lite dörr-knockad av en annan medbilist. Han satt som passagerare i bilen som hustrun framförde. De parkerade intill min bil samtidigt som jag kom gåendes och fick ”den där känslan” att nu händer det något. Så jag tog några långa steg och kunde bevittna hur denne herre knockar min bil med sin dörr. Går helt nonchalant FÖRBI mig. Jag klev fram och började syna sidan på bilen för att se om det blev något märke. Hustrun kom då fram till mig och frågade ”Har du problem?” Jag svarade ”Ja, din man slängde upp sin dörr i MIN bil!” Hennes man sa då ”Ja, jag öppnade dörren så hamnade den på din bil” och så vände han och GICK DÄRIFRÅN!

Jag började nu att titta mera intensivt och lade in mina varor i bilen för att kunna ta foto av både min och deras bil. Då säger kvinnan ”Det är inte bra för dig att bli på så dåligt humör”. Av ”någon anledning” fick hon blicken från mig som är värd att frukta..och så sade jag ”Alltså – om din man hade frågat hur det gick och bett om URSÄKT för att han smällde i sin dörr i min bil så hade jag inte blivit på så särskilt dåligt humör! DÅ SVARAR DENNA KVINNA SOM SÄKERT VAR EN BRA BIT ÖVER 70 ÅR ”Blabla blabla blabla” -----

På mitt ”köra-dåligt-cv” har jag en sidospegelkrock ifrån Malmö som jag bär ansvar för. Körde på en trång gata i centrum och fick möte med en minivan. Den andra föraren vinglar plötsligt ut mot min vägbana så jag fick tränga mig närmre de parkerade bilarna. Jag smällde i en sidospegel med min sidospegel. Stannade, gick till bilen, fotograferade spegeln och nummerplåten. Gick till någon hemsida för att hitta ägaren till bilen och insåg att det fanns två personer med detta namn i Malmö. Jag ringde dem båda då den förste visade sig enbart äga en Monark-cykel som enda fordon. Jag bad om ursäkt och frågade hur jag kunde återgälda detta och om det hade blivit någon skada. SÅ SOM MAN GÖR NÄR MAN HAR RÅKAT GÖRA NÅGON/NÅGOT ILLA!

Jag kan säga att jag är GLAD över att inte mina barn var med vid dessa tillfällen då jag råkat bli lite påkörd och lite dörr-knockad och fick se hur ILLA vuxna (gamla med en jädra massa livserfarenhet) människor beter sig! I min uppväxt har jag fått lära mig att respektera människor – oavsett ålder. Jag kommer att fortsätta att uppfostra mina barn så.

In i det längsta så kommer jag tro på att gott slår ont i alla lägen. In i det längsta tror jag på en ömsesidig respekt mellan människor. In i det längsta så kommer jag fortsätta att tro att vänlighet är ett språk alla förstår. Tills jag blir bevisad motsatsen. Då vill man inte stå framför mig kan jag säga….

Mina barn har fått lära sig att be om ursäkt och kunna säga förlåt. Det är sorgligt att jag har träffat 3 människor de senaste månaderna som alla varit närmare en enrummare utan fönster åldersmässigt än mig som inte kan uppföra sig… deras föräldrar hade INTE varit stolta…

Livsglitter är att våga vara trevlig och att visa respekt.

Allt gott Mimmi

OBS!! Bilden är lånad från Google och är inte min bil…du vet…jag kör en tråkig KIA…tyvärr… ;) och det ser ut att ha gått fint med vår bil och även med mig! =) 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments